Jag kan inte låta bli att längta till december, årets helt klart bästa månad. Advent, julmusik, julklapps-letande, lucia och jul. Dessutom är alla hus och gator täckta skimrande snö och i varje hus står det ljusstakar i fönstren.

Tänk bara när det är första advent och jag kan börja julpynta, börja använda alla röda och mysiga kläder som jag sparat lite på bara för att det ska kännas speciellt när julen äntligen kommer, när jag hittar den perfekta julklänningen som jag lägger undan och berättar att jag vill ha den för mamma som svarar något i stilen "du kan ju alltid hoppas" med glimten i ögat och när man stressar de där sista dagarna innan jul för att hitta alla de perfekta julklapparna.

Det kanske är lite för tidigt men ja jag har faktiskt börjat lyssna på några fina jul-låter och jag har faktiskt börjat med min önskelista. Ibland får man faktiskt vara lite extra töntig och när det gäller jul så är jag det. Nu ska jag kolla på julklappar till mina nära och kära!

Här är några bilder som jag inte har visat:
Lördag förra veckan då Felicia sov hos mig!


Fikade med Annalina på Pause i onsdag!


Och igår så hade jag och Evelina en spa-kväll!
Ett par härliga stunder med några utav mina fina vänner är vad som visas på dessa bilder. Puss på er!

Ni vet den där lilla grejen som jag ofta håller i handen när jag tar mina bilder (fjärrutlösaren). Ni vet ju också att den nu har varit borta i flera månader. Men idag när jag skulle klä på mig så tog jag på mig dom där röda shortsen som jag har på en av dessa bilderna och då, i fickan på shortsen fann jag den!

Åh, jag blev så lycklig. Bara ren lycka! Här har ni därför bilder från min tid med min fjärrutlösare. Från den första bilden som togs med den (Julafton 2010) till några nyare bilder från i våras innan den försvann!

Jag mötte upp tjejerna vid bussen där jag fick ögonbindel och hög musik i öronen. Jag/vi åkte buss, gick omkring och tillslut hamnade jag/vi på badhuset! Dom hade även fixat lunch och en bakelse! Ni är verkligen världens bästa, tack igen! PUSS

Angående min packning så ligger till så att jag ska rymma från civilisationen från imorgon till söndag. Jag ska till min stuga där det varken finns internet eller (knappt) någon täckning... Jag älskar denna plats även om det är långt ute i ingenstans, även fast det knappt finns några människor där och även fast närmsta affär ligger ca. 4-7 mil därifrån. Det går inte att beskriva men, it's my favorite place in the world!

Så nu ska jag packa vidare och sedan ska jag till pappa för att hämta datorn. Men först äta, vi hörs senare! PUSS

Lyssna, kolla och läs!


Att sluta nian. Att bara behöva vända blad utan att ha något att säga till om. Att behöva lämna Vallaskolan och klassen bakom sig för att gå vidare, kanske till något bättre och större men det kan också vara till något sämre, är det värsta jag har gjort i mitt liv än så länge.

Tårar har fallit både hos tjejer och killar antagligen av känslan att vi som klass inte kommer att samlas i vårat klassrum, 5 igen där vi har delat allt. Vi kommer inte att få höra dom där interna kommentarerna då någon gör något helt oförväntat eller förväntat. Vi kommer inte att höra alla de olika smeknamn som vi gett varandra. Vi kommer inte att gå ihop mot lärarna då dom vill ge oss alldeles för mycket prov. Vi kommer inte att få dela tårar, skratt eller bråk med varandra. Vi alla kommer att få en ny klass att göra dessa saker med. Problemet är bara att jag vill inte ha någon ny klass.

Det jag tycker är synd är att, precis som alla säger, så förstår man inte vad man har för ens man mist det. Den sista tiden med er har varit den bästa för det är då jag har passat på att njutit lite extra. Vi har varit, på ett ungefär, hela klassen sedan sju år tillbaka. Vi har växt upp med varandra, vi har funnits där för varandra. Det är med er som jag hittat vem jag är!

Jag vet att vi kommer att träffas, åt minstone en gång om året. Jag vet också att det är dom stunderna som vi upplevt med varandra som vi kommer att minnas. Ni har en vrå i mitt hjärta och ni tillhör en stor del av mina minnen.
Jag vill tacka er för all den tiden vi haft tillsammans och sista dagen tillsammans med er ser jag som en bra dag ändå, genom alla tårar, jag hade inte velat ha det på något annat sätt! Nu gråter jag men det jag vill komma till är jag älskar er nu och för alltid!

Idag har jag och mina brudar 1-årsdag, det kanske låter lite töntigt men det innebär att vi i nu ett år har varit med varandra i stort sett varje dag och det kommer inte att sluta här!
Det här nedanför skrev jag i November förra åter och det har inte ändrats.

---

- Bara för att visa min uppskattning till er tjejer.

---

Vi har gått i genom både otroligt bra och hemskt dåliga saker men vad spelar det för roll, vi håller ihop vilket som! Vi ställer upp för varandra på ett sätt som jag aldrig trodde skulle kunna hända. Med förväntningar och tankar på livet när jag var yngre eller bara runt förra året så hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle älska, beundra och uppskatta någon så mycket som jag gör för er.

Jag vet att vi inte är perfekta, vi bråkar och tjafsar titt som tätt, vi blir irriterade på varandra och ibland respekterar vi inte varandra alls. Men vad gör det. Jag älskar er! Över allt, i smärta och svek, glädje och lycka. Ni kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta, vill knappt att nian ska sluta, tänk alla lunch-raster som vi bara sitter där och diskuterar om allt och inget. Ni ska veta att jag stöttar er i alla beslut och val ni tar.

Jag vet att alla tjejer i denna stad säger "åh bästavän", "älskar dig världens bästa" och sedan hatar varandra efter ett halv år. Jag själv skulle aldrig säga att jag älskar någon om jag inte menade det. Innebörden i att älska kan man diskutera i timmar, men hur stark och djupt det än är så vet jag vad jag menar när jag säger det.
Jag älskar er.

update: vafan tjejer vi får inte tappa kontakten!

- fick också äntligen träffa min kära vän, nu har ni sett hela min påsk!